Start från Las Palmas
Starten var helt perfekt – sol lagom vind åtminstone för oss som kom i andra startomgången. Första racinggänget hade nästan stiltje så efter bara en timme susade vi förbi den ena giganten efter den andra med lilla spinnakern. Det kändes rätt roligt att se deras försök att få fart på sina tunga båtar. Vi tog det ändå lugnt och seglade ut som nästan sista båt med drygt 200 andra framför oss – vilken syn!!!
Efter ytterligare någon timme var vi förbi större delen av fältet och hade kanske ett 20-tal båtar framför oss när vi över vhf-radion fick ett varningsmeddelande från Lord Nelson – ett stort segelskepp som vi såg några NM framför oss – att han var tvungen att ta ned alla segel och gå mot land på grund av alltför kraftig vind!! På den ena båten efter den andra framför oss försvann spinnakrar och segel mycket hastigt. Precis när vi också snabbt tog ned spinnakern fick vi napp på draget vi slängt ut – en guldmakrill på 2-3 kg. Lätt kaos när vi försökte få upp fisken samtidigt som vinden vände 180 grader och tog i – men det lyckades – både fisk och segel klarade vi.
Vinden ökade allt mer och i rak motvind 20-25 m/s fortsatte vi några timmar med oss och båten helt översköljd av saltvatten, allt i ett enda kaos då sjöstuvningen inte var den bästa och i mörker och kyla och utan att veta hur länge det skulle fortsätta. Över radion hörde vi om den ena båten efter den andra tappade spinnackrar, skörade segel, bröt bommar och tog in vatten och hur många började vända tillbaks till Las Palmas eller ta sig in till andra hamnar på södra delen av ön. Då tog vi också det kloka beslutet att vända och starta om när det blev sånt väder som alla skulle ha väntat på om vi inte startat med ARC. Jag var egentligen aldrig ett dugg rädd eller orolig men det kändes inte som en bra start på resan så det var skönt att vända. Så snart vi vände och fick vinden med oss blev det lugnare och sista biten mot hamnen lade sig vinden helt
och vi fick gå för motor. I Las Palmas möttes vi upp av ett gäng andra glada eller ledsna återvändare beroendepå om de vänt för sent med skador eller bara ändå. Vi rensade vår fisk och stekte den – suveränt gott och en god belöning på en jobbig kväll.
Nästa morgon fick vi läsa att man vetat om att det skulle bli oväder och att man varnat alla seglare för att ge sig ut under söndagen!! Gissa om många var ursinniga på ARC som inte ens antytt att det kunde bli besvärligt. Särskilt tyckte vi att det var oansvarigt att inte varna barnfamiljerna men besväret var väl för stort att ändra på starten. Redan på måndagen hade all ARC-personal försvunnit från hamnen och ville man nå dom fick man ringa till London… Vi ägnade istället måndagen till att försöka hitta ett nyttmodem till radion så att vi kan skicka/ta mot mail i båten, men trots promenader och bussturer runt stan lyckades vi tyvärr inte.