Äntligen vidare från Trinidad
Avresan från Trinidad blev en spännande
men otrevlig historia som vi inte berättar mer om här…. Våra trevliga papegojor
fick dock tyvärr bli kvar på Trinidad.
Tyvärr är vi nu så försenade att de många
valmöjligheterna till vår fortsatta resa är mycket begränsade - egentligen
borde vi redan nu vara på St Martin då många av våra seglarkompisar börjat
återresan över Atlanten. Senast i början av juni bör man ha lämnat Västindiska
öarna om man vill undvika risken att hamna inom orkansäsongen (juni-oktober).
Faktum är att en första liten orkanunge ANA redan passerat i maj - onormalt
tidigt. Vi har också fått höra om en storm med upp till 35 m/s i byarna, som
drabbat St Martin och därmed många av de båtar som väntat på bra överseglingsväder.
Kanske hade vi tur i alla fall som inte hunnit dit. Finska vännerna på Marisol
fick t ex sin båt kraftigt ramponerad av en draggande båt som dessutom försvann
från platsen och många andra draggade, blåste upp på land och fick mer eller
mindre allvarliga skador.
Kommer man iväg för sent riskerar man
dessutom att hamna i de stiltjebälten som under sommaren lägger sig mellan St
Martin och Azorerna. Då gäller det att 1) ha oändligt med tid och tålamod (+
mat och vatten) eller 2) enorma dieseltankar. Vi har som sagt ingetdera.
Vi fick alltså ge oss iväg norrut i så
snabb takt som möjligt. På vägen hade vi i alla fall tid att träffa några
vänner som istället var på väg söderut för att lägga upp sina båtar i
orkansäkra hamnar och flyga hem över sommaren. Blue Moon och Sahara hade vi en
trevlig kväll tillsammans med på Grenada, ett besök hos Le Chef på St Lucia
hann vi med och ett möte med Chiqitita på väg hemåt från Martinique efter fyra
år i Karibien. Notre Cas mötte
vi i St Pierre och Patrik och Sofia på Aigeas, som fått sommarjobb på superjakt
i Medelhavet, och var på väg från St Martin till Grenada.
På vägen passerade vi förbi den mycket
aktiva vulkanen på Montserrat där lava och eld sprutade över vulkanens sidor.
Ön är till stora delar evakuerad och seglare varnas för att komma för nära i
vindriktningen. Brännhål i seglen är en ovälkommen överraskning för dem som
inte lyssnat till varningarna. Utanför Grenada passerade vi också en aktiv
vulkan - dock över den - då den ligger på några hundra meters djup under
vattnet. Som tur var höll den sig lugn då utbrotten kan göra att vatteytan
plötsligt får ett "hål" och ev passerande båtar bara försvinner…
Som vanligt - kan man nästan säga nu - så
började åter vår nya fina motor att krångla när vi nästan var framme på St
Martin. Vi hade dock bra vind och kunde ta oss fram innan mörkret föll.
Mottagandet blev ialla fall trevligt och glatt då Aigeas och Sesila väntade med
utsökt middag.
Motorkrånglet visade sig tyvärr återigen
vara både dyrt och ta tid att fixa till. På grund av dålig diesel
(vattenblandad) hade de splitternya (över)känsliga spridarna bränts och måste
bytas ut igen. Även här måste delar från USA inväntas med sedvanliga
förseningar. Vi behövde dock bara vänta drygt en vecka denna gång - men
osäkerheten om hur långt vi kommer innan vi får problem nästa gång är värst.
