Martinique
Så till sist etappen mot ett helt nytt land, eller egentligen åter till Europa eftersom Martinique fortfarande är en fransk koloni. Det kändes och var verkligen annorlunda.
Redan på väg in i den lilla byn St Anne möttes vi av doften av nybakade baguetter och bygatan var plötsligt en mycket fransk sådan. Ingen förstod plötsligt engelska längre. Vi kunde t o m använda mobiltelefonen (och lyckades ringa Henrik i Österrike- undrar vad det kostade!) och alla priser blev plötsligt så makalöst låga – i varje fall tills vi upptäckte att det var nu euro som gällde (1 euro = 3 Caribiska dollar)! Egentligen var det nog bara färskt bröd, franska ostar och franskt vin som var billigt – men för oss var det ändå precis vad vi längtat efter.
Här slog vi på stort och hyrde oss en bil med luftkonditionering. Det kändes märkligt att plötsligt vara på land hela dagar eftersom vi hade massor med ärenden att uträtta och att handla innan flickorna skulle komma. Mat- vin- och vattenförråden hade blivit ganska tomma under tiden på Grenadinerna så det blev ganska många vändor innan vi provianterat för fyra personer och två veckor till.
Det kunde förresten ha gått riktigt illa med vårt ankare med. När vi ankrade i St Lucia försvann plötsligt ankarkättingen med ett rassel ut genom hålet. Jag har aldrig blivit så paff. Eftersom vi har en extra boj och lina på ankaret kunde vi snabbt plocka upp det igen och lägga ut reservankaret istället. Det visade sig att en länk i kättingen helt enkelt spräckts upp. Frågan är bara när det hänt och hur många nätter vi legat med en så osäker förtöjning. En ny kätting måste köpas. En olycka kommer sällan ensam så när vi handlat 35 m ny bojkätting (tungt!) och skulle lyfta ner den i jollen upptäckte vi att en ponton skrapats sönder mot en vass kant på bryggan. Jollen såg ut som en ledsen tom påse. Som tur var kunde vi laga den provisoriskt och med luftpumpen ständigt redo tar vi oss fram igen med den.
Utan jolle eller dinge som alla säger här, står man sig slätt. Ankring är nästan alltid enda möjligheten och jollen är enda förbindelsen med fast land eller andra båtar. Den går som fraktbåt för folk, vatten, sopor, tvätt och varor. Den låses fast med kättingar och hissas upp på natten eftersom det förekommer att jollar oförklarligt tappas under natten och måste lösas ut för dyra pengar av "upphittaren" om den inte bara försvinner.
Vi hann också med att bli bjudna på saffranspannkaka med vinprovning på Chiqipita, äta Janssons frestelse med dem och Rosalinda, se på förkarneval (inför den riktiga i mars) och göra en rundtur på ön. Jag lyckades dessutom bli riktigt förkyld – antagligen den härligt kalla bilen!
