Nyår Bequia
Nyårsafton hade vi bokat nyårsmiddag på en restaurang på en annan beach tillsammans med några andra svenska båtar och började med att fira riktigt nyår med er kl 19 lokal tid (24 00) hemma. Vi samlades i Avatara och öppnade en flaska champagne och skålade för alla våra hemmavarande barn och släktingar – de andra har också två eller tre barn och många släktingar och vänner där hemma – kände ni inte det? På stranden hade en massa andra europeer samlats och sköt iväg fyrverkeri och en massa nödraketer. Att verkligen vara i nöd en nyårsafton skulle verkligen inte vara roligt. Men det kändes nästan som riktigt nyår.
Efter det tog vi – med ytterligare ett annat gäng nordbor en taxi – dvs en jeep där man sitter på bänkar på flaket, till restaurangen. Vi hade fönsterbord – dvs nästan på stranden och åt oss igenom en "italiensk" 5-rätters meny som troligen efter förhållandena här på ön var väldigt avancerad men med tanke på priset och europeiska vanor var ganska enkel.
Vi fick i alla fall ca 1 cm hummer i en hummerpasta och kassler till huvudrätt så alla kände sig lite besvikna. Särskilt några av ensamseglarna – 4 äldre herrar – som en del skulle leva på ca 20 dollar per dag och därför normalt höll sig till ölmeny…. (En av dem är förresten pappa till TV-kockan Tina så han var van vid bra mat…) När notan kom och de dubblat serveringsavgiften blev somliga riktigt arga och vi åkte snabbt tillbaks till byn för att fira det karibiska 12-slaget.
Där var vi först in och lyssnade på midnattsgudstjänst i Anglikanska kyrkan som verkligen kändes stämningsfullt men där vi kände oss lite udda bland alla mörkhyade västindier. Annars är de flesta här sjundedagsadventister med egen kyrka i byn. Efter en stund fortsatte vi istället till stranden där ett fantastiskt duktigt steelband spelade allt vad tygen höll… Det var ett gäng med flera mycket unga grabbar, den yngsta inte mer än 12-13 år men de spelade och dansade intensivt timme efter timme och var verkligen duktiga. Efter många timmar, öl och rom-punsch senare somnade vi snabbt hemma i båten. Vi bestämde oss också då för att det vore nog kul att vara med och se karnevalen på Trinidad i alla fall…
Tyvärr är precis allt fruktansvärt dyrt här – möjligtvis utom ölen – så det gäller att hålla i pengarna men en riktig nyårsmiddag ska vi unna oss förutom luncher, snacks, utflykter och våra julklappar…. Vi har nämligen investerat i varsin snorklingsutrustning efter att ha provat att simma runt lite med mina glasögon. Det var jättekul så så snart Sverker har blivit av med sin gräsliga Västindienförkylning – gissa hur det känns i 30 graders värme – så ska vi börja träna med simfötter och allt. Dyka blir antagligen för dyrt utom kanske ett provdyk men det får vi se senare…
Vi identifieras med båtnamn och ev förnamn här. Vi är Avatara Lena och Sverker.... ganska märkligt...
Vi ska bara handla lite färskvaror och konserver innan vi åker mot Grenada och Trinidad innan vi vänder norrut igen. Allt är fruktansvärt dyrt här – vad sägs om 40 kr för en liten ananas, 15 kr för 3 tomater, 30 kr för 1liter juice osv Kött finns inte alls bara fryst kyckling i bästa fall. Att äta en enkel hamburgare kostar 80-100 kr och en middag ute med vin ca 300-400 kr/pers. Så det blir att snåla – tur att vi handlade så mycket i Spanien och hade torrvaror hemifrån. Vi undrar hur människorna här överlever men de har troligen egna priser i butikerna. Nu ska vi leva på egen fångad fisk (och en hummer till min födelsedag har Sverker lovat mig!).
Vi har det förstås bra och nu börjar jag så smått kunna vänja mig vid att inte hela tiden ha dåligt samvete för att jag inte gör någon nytta utan bara latar mig. Annars händer inte så mycket – vi skriver och läser, badar mycket och ofta, Sverker fixar det ena efter det andra med båten – just nu jordar han en antenn för att få bättre radiomottagning. Och vi umgås mycket med andra seglare. Det är märkligt hur fort det går att få nya vänner och kompisar bland båtfolket. Alla pratar med och hälsar på varandra. Vi träffas ombord hos varandra eller iland på någon bar eller cafe.
Jag börjar bli riktigt duktig på att ta mig fram med simfötter fast till de riktiga korallreven vågar jag mig inte än då vågorna och strömmarna är ganska kraftiga här. Jag väntar till Tobago Keys – fast lite halsont oroar mig idag – jag vill inte få Sverkers förkylning nu när han börjar återhämta sig.
Eftersom solen går ner redan kl 18 här är kvällarna mycket långa.