På vägen söderut övernattar vi i kolsvarta natten utanför byn Soufriere under en av Pitonerna – vulkanerna - som är St Lucias kännetecken. Det känns ganska bra att gå vidare och börja utforska världen på den här sidan nu!
Seglingen förbi St Vincent blev ganska tuff med hård vind kraftiga byar och mycket strömmar. Sådant hade vi nästan glömt under veckan i Rodney Bay. Att sen glida in i bukten utanför Bequiakändes som en härlig belöning. Där hade redan samlats ett hundratal båtar i alla storlekar och nationaliteter utanför den färgglada lilla bygatan kantad med palmer och en kritvit strand.
Bequia - Grenadinerna julafton ---
Vårt julfirande var definitivt inte traditionsenligt. På julafton var vi tillsammans med alla andra nordbor i området hos Marianne som bosatt sig högst uppe på en vulkantopp (kallad Holmenkollen) här på Bequia. Vi blev 250 pers i en pytteliten trädgård - men roligt var det med både glögg, tomtar, julgran och julmusik.
Någon riktig julstämning var det annars svårt att få i den här omgivningen – palmer och värme … det stämmer inte. Vi ligger förankar utanför en oerhört vacker liten beach med palmer, blommande träd och enorma krukväxter i alla former och färger. Sanden är så mjuk och vit som den ska vara och fulltmed spännande koralldelar och snäckskal att fynda bland… Vi har 30-35 grader varmt i skuggan men eftersom det alltid blåser så blir det aldrig obehagligt varmt i båten. Vattnet är 27 grader turkosblått och alldeles kristallklart.
Maten här är fruktansvärt dyr och spartansk. Butikerna ser ut som i Jegv på Färöarna – tre burkar och två paket uppstaplade på en hylla. Färskvaror finns överhuvudtaget inte och frysmaten består i bästa fall av några paket kycklingdelar eller lammbitar. Bröd, och grönsaker finns det istället gott om så det går ingen nöd på oss. Tur i alla fall att vi fyllde båten med så mycket torrvaror hemma och i Spanien!Vi lyckades i alla fall få tag på några lammskivor som vi grillade till vår julmiddag på beachen med alla andra skandinaver.
Vi har inte fiskat sen "hajarna" åt upp alla våra drag och linor ute på Atlanten men nu har vi hittat en fiskebutik så att vi kan snart fånga vår egen fisk igen – vi fick ju tre guldmakrillar, tappade flera och fick napp så fort vi slängde ut ett drag – jättekul. Bästa bete var fingrarna på rosa gummihandskar uppklippta så att de såg ut som små bläckfiskar...
Vi har också varit på utflykt med två "nya" svenskbåtar Ancylus och Blue Moon - båda par i vår ålder som tagit sabbatsår när barnen och de själva börjar klara sig och så där… Utflykten gick runt hela ön – dvs ca 3 mil bilväg upp och ner för vulkantoppar och ner till vita sandstränder… Vi besökte också Turtle Sanctuary där Brother King tar hand om utrotningshotade havssköldpaddor som han utfordrar under tre år för att ge dem en bättre chans att överleva när han sätter ut dem igen. (Såg vi också på TV därhemma..)